Support
Tillbaka

En dystopisk julberättelse

En framtida, något dystopisk men även hoppfull Julafton år 2040.

Jaha då var det jul igen, det är svårare idag att förstå att det är jul. Speciellt för mig som är född sent på 60-talet. På våra breddgrader har vi inte haft snö de senaste 10 åren. Det jag saknar mest idag är just den riktiga snön. Du vet, den som ”på riktigt” kom från ovan. Jag minns hur jag fångade snöflingorna på min tunga och kände dem smälta. Vi har snö idag men det är inte samma sak idag när den skapas genom ett artificiellt filter. De flesta har idag modifierade ögonlinser som för många år sedan ersatte mobiltelefonerna. Istället för att gå runt och bära på en skärm så får de flesta idag all information direkt projicerade på näthinnan via ögonlinsen. 

Förstärkt verklighet kallar man det. Det är häpnadsväckande hur väl det fungerar. Hjärnan märker ingen skillnad mellan vanlig verklighet och den förstärkt verkligheten. Så nu kan jag vandra i ett snölandskap, även när det inte finns någon snö. Via linserna kan jag köpa olika förstärkningar av verkligheten. Du laddar ner ett ”program” som lägger snö på allt du ser runt om kring dig marken, din hund, träden, husen, ja på allt du ser omkring dig. Du kan även välja att slå på och av det när du vill. Självklart kan du ladda vår, sommar, höst men även regnskog, öken eller varför inte månlandskap. Det är förövrigt en mycket populär julklapp idag. Begreppet skärmtid finns inte längre det är utbytt mot verklighets tid, dvs den tid du ser på världen som den verkligen är med ”linserna” avstängda.

Jag minns när jag för många herrans år sedan i början på 1990 talet  då jag för första gången såg en människa prata i mobilen via handsfree. Det var en märklig syn. För en yttre betraktare såg det ut som personen var galen då de gick runt och högt pratade för sig själv rakt ut i luften utan att man såg att det var en mobil. Nu i den förstärkta verkligheten ser man folk kasta snöbollar som inte finns, bygga snögubbar av luft och människor som går med tungan ute och fångar snöflingor fast det inte snöar. Det är rätt kul att slå av den förstärkta verkligheten och se på verklighet så som den ser ut.

Idag är det julafton och tomten ska komma. I år är det en kvinnlig tomte som kommer. Det är jämlikt numera. Det är vartannat år en man, vartannat år en kvinna. Frågan om det finns några snälla barn är det ingen som behöver ställa nu för tiden. Tomten vet redan allt om alla barnen genom de digitala fotspår som barnen lämnar efter sig. Det samma gäller önskelistan, den behövs inte längre eftersom konsumtionsmönster och beteenden är väl kartlagda och algoritmerna så bra på att förutse vad barnen önskar sig. Önskelistan genereras automatiskt från ”big data”.

Det som känns mycket hoppfullt är att det faktiskt inte är konsumtion och julhandel som numera förknippas med julen. Sedan förra decenniet har handel och konsumtion av varor nästan upphört helt. Idag är det endast en bråkdel av 2020-talets siffror. De julklappar som vi ser idag är nästan alla uteslutande sådant som ger värde till de som behöver de mest. Det är allt ifrån trädplantering via drönare, utrotning av fattigdom, stöd till forskning för renande av världshaven etc. Det känns som att något har hänt, att vi gått från ett paradigm där vi på 2020-talet tänkte ”jag och min familj” till att vi nu på 2040-talet är mer upplysta och tänker ”vi och vår planet”. Altruismen, motsatsen till egoismen, är det som gäller nu, medmänsklighet, oegennytta, osjälviskhet och att hjälpa andra utan att önska något i gengäld. Julens ursprungliga budskap om kärlek omtanke och medmänsklighet är på riktigt idag i vårt land och över hela världen.

GOD JUL från mig!

Om vi skulle beskriva Adam så är han otroligt nyfiken på framtida samhällsstrukturer. Därför har vi bett Adam fundera på vad framtiden skulle kunna erbjuda oss.

Adam Svensson, Framtidskrönikör. Affärsutvecklare på Science Park. Projektledare på Värnamo Näringsliv.


2017-04-19 | Nyheter

Vill du prata mer om det?