Low-code, no-code eller full Code? Så hittar du rätt väg för utveckling av ditt IT-system

No-code, low-code eller full code, vilken väg ska du välja? Valet påverkar inte bara tekniken, utan hela verksamheten: hur snabbt du kan lansera nya lösningar, hur flexibelt de kan anpassas och hur väl de stöder affären på lång sikt.

Förr byggdes IT-lösningar främst av IT-avdelningen och levererades till resten av organisationen. Idag är det tvärtom. Digitala verktyg är en del av kärnaffären, påverkar kundresan och formar hur företag och organisationer utvecklas. Därför blir valet av metod en strategisk fråga. Systemet ska inte bara lösa dagens behov, utan även kunna integreras med andra lösningar, skala upp när kraven ökar och bära affärsmålen i många år framåt.

Men behoven varierar. En startup kan behöva en MVP (minimum viable product) på plats inom veckor för att testa sin idé mot riktiga kunder. Ett industriföretag kan istället behöva bygga en integrationsplattform som ska hålla i minst tio år och klara både säkerhetskrav och framtida produktionsbehov. En kommun kan vilja göra det möjligt för icke-tekniska medarbetare att själva skapa digitala tjänster för medborgarna. Tre helt olika situationer med tre helt olika krav på utvecklingsmetod.

För att kunna fatta rätt beslut behöver du förstå både styrkor och begränsningar med no-code, low-code och full code. Här guidar vi dig igenom alternativen, visar när de passar bäst och hur du kan använda dem för att fatta kloka och hållbara beslut.

Skillnaden mellan no-code, low-code och full code

Men vad är skillnaden på no-code, low-code och full code? Skillnaden är att no-code inte kräver någon kod alls, utan bygger på visuella verktyg för enklare lösningar. Low-code kombinerar visuella komponenter med viss kodning, vilket gör det möjligt att bygga mer avancerade applikationer medan full code innebär traditionell programmering, där allt skrivs i kod och man får full kontroll och flexibilitet.

Metod: No-code
Fördelar: Snabbt, billigt, tillgängligt för icke-tekniska användare
Nackdelar: Begränsad funktionalitet svårt att skala
Passar bäst för: Prototyper, interna verktyg, enkla appar

Metod: Low-code 
Fördelar: Balans mellan snabbhet & flexibilitet, möjlighet till integrationer
Nackdelar: Kräver viss teknisk kompetens, risk för leverantörslåsning
Passar bäst för: Medelstora till större lösningar som kräver viss anpassning                                                                                                                    

Metod: Full code 
Fördelar: Maximal kontroll, obegränsad flexibilitet, långsiktig hållbarhet 
Nackdelar: Tidskrävande, dyrt, hög kompetensnivå krävs 
Passar bäst för: Affärskritiska system, komplexa lösningar, höga säkerhetskrav

No-code: när enkelhet och snabbhet är prio

No-code är det mest lättillgängliga sättet att bygga digitala lösningar på. Med visuella gränssnitt, färdiga mallar och drag-and-drop-komponenter kan man skapa allt från appar och webbformulär till enklare processautomatisering, utan att egentligen skriva en rad kod.

Det gör no-code särskilt användbart för verksamheter som vill komma igång snabbt, hålla nere kostnaderna och låta även icke-tekniska medarbetare delta i utvecklingen. Den stora styrkan ligger alltså i att lösningar kan skapas på dagar istället för månader, ofta till en mycket låg kostnad. Det gör no-code perfekt för prototyper, interna verktyg och enklare tjänster som snabbt behöver testas eller användas i liten skala.

En HR-avdelning kan till exempel bygga ett verktyg för att följa upp medarbetarundersökningar. En marknadsavdelning kan sätta upp en automatiserad, digital kampanj. En entreprenör kan lansera en första version av en tjänst för att testa en affärsidé på marknaden. Man kan förenklat säga att no-code har demokratiserat utvecklingen av IT-system och gjort digitalisering mer tillgänglig.

Men det finns också begränsningar. När behoven blir mer komplexa, med avancerad logik eller höga säkerhetskrav, då  blir no-code snabbt otillräckligt. Plattformarna erbjuder bara det som har byggts in, vilket gör att man riskerar att fastna i ett läge där det är svårt att växa vidare. För företag som har ambitionen att skala upp eller bygga något affärskritiskt kan det därför bli en återvändsgränd.

Kort sagt så kan man säga att no-code fungerar bäst när behoven är tydliga, begränsade och relativt enkla. När man vill testa en idé, digitalisera en rutin eller bygga ett mindre verktyg utan att belasta IT-avdelningen.

Low-code: balansen mellan snabbhet och flexibilitet

Low-code är en metod som kombinerar det visuellt enkla från no-code med möjligheten att skriva kod när det behövs. Resultatet blir att utvecklingen går betydligt snabbare än med traditionell programmering, men utan att man ger upp flexibiliteten.

Low-code passar särskilt bra för organisationer som behöver utveckla lösningar som är för avancerade för no-code, men där full code skulle ta för mycket tid och resurser. Ett medelstort företag kan till exempel använda low-code för att bygga interna appar för ärendehantering eller rapportering, där integrationer mot befintliga system är viktiga.

Ett försäkringsbolag kan utveckla en kundportal som kombinerar standardiserade gränssnitt med skräddarsydd logik för komplexa processer och en kommun kan skapa en felanmälningsapp för medborgare, där fronten är enkel men systemet bakom kräver mer anpassning.

Den stora vinsten är balansen: man får fart på digitaliseringen, kan testa idéer snabbare och samtidigt bygga lösningar som går att skala och växa med. Low-code blir ofta en brygga mellan verksamhet och IT – där affärssidan kan bidra i det visuella bygget, medan utvecklare säkerställer de mer avancerade delarna.

Men low-code är inte rätt i alla lägen. Om lösningen är mycket enkel, till exempel en prototyp eller ett formulär, blir det ofta överarbetat. Om den däremot är extremt komplex eller affärskritisk, som en avancerad produktionsplattform, räcker inte low-code till. Då krävs full Code för att få total kontroll och prestanda.

Dessutom kan IT-system byggda i low-code bli svåra att använda på ett hållbart sätt i verksamheter med låg teknisk kompetens. För även om gränssnittet är visuellt krävs det ofta kodning för mer avancerad logik, integrationer och felsökning. Om ingen i organisationen har den kunskapen riskerar lösningen att bli beroende av en extern leverantör, svår att vidareutveckla och i längden dyr att underhålla.

Sammanfattningsvis kan man säga att low-code fungerar bäst i mitten av skalan: när behovet är för stort för no-code men för resurskrävande att bygga helt i kod. Det är här metoden skapar verkligt värde genom att förena snabbhet och enkelhet med möjligheten att anpassa och växa över tid.

Full code: du får maximal kontroll och obegränsad flexibilitet

Full Code, eller traditionell programmering, innebär att systemet byggs helt från grunden med hjälp av programmeringsspråk som Java, C#, Python eller JavaScript. Det är den mest flexibla metoden eftersom allt kan anpassas efter verksamhetens behov och det sätts inga begränsningar av en plattform. Men, full code är också den mest resurskrävande i form av  både tid, kompetens och kostnader.

Att välja full code blir ofta nödvändigt när systemet är komplext, affärskritiskt eller måste uppfylla höga krav på prestanda och säkerhet.  En bank som bygger ett nytt system för transaktioner kan inte kompromissa på robusthet, säkerhet och kontroll. Ett industriföretag som utvecklar ett styrsystem för produktionen behöver säkerställa lång livslängd och driftsäkerhet. En myndighet som hanterar känsliga data måste följa strikta regulatoriska krav. I alla dessa fall är det avgörande att kunna styra varje detalj i hur systemet fungerar.

Fördelarna är tydliga: obegränsad flexibilitet, total kontroll över funktioner och data samt möjligheten att bygga system som kan leva och utvecklas i många år framåt. Organisationen äger sin lösning fullt ut och slipper risken för att låsa sig till en plattform. Men full code innebär också stora åtaganden. Utvecklingstiden blir längre, de initiala kostnaderna högre och det krävs tillgång till stark teknisk kompetens – antingen internt eller genom långsiktiga partnerskap. För mindre företag med begränsade resurser kan det bli en tung väg att gå, särskilt om behovet egentligen hade kunnat lösas snabbare och billigare med low-code eller no-code.

Välj rätt metod till ditt IT-system 

No-code, low-code och full code är tre olika vägar till samma mål, att bygga digitala lösningar som stärker verksamheten. No-code är bäst när enkelhet och snabbhet är viktigast, low-code passar när du vill kombinera fart med flexibilitet, och full code är rätt val när kraven är som högst och lösningen måste bära verksamheten långsiktigt. Det finns inget universellt rätt eller fel. Det avgörande är att matcha metoder med behov, resurser och mål. Här kan du även få 5 tips för hur du skapar en app - från koncept till lansering, där vi ger dig konkreta verktyg när du står inför valet.

På Netmine har vi lång erfarenhet av att utveckla IT-system och programmerade lösningar för kunder i olika storlekar och branscher. Vi har byggt allt från enklare digitala verktyg som hjälper småföretag att effektivisera sin vardag, till avancerade, affärskritiska system för större bolag och organisationer.

Vår styrka ligger i att förstå både tekniken och affären och att kunna rekommendera rätt väg framåt, oavsett om det handlar om att snabbt komma igång med en no-code-lösning, växla upp med low-code eller skapa ett skräddarsytt system i full code. Vi vet att varje verksamhet är unik. Därför arbetar vi nära våra kunder för att förstå behov, utmaningar och mål.

Kontakt oss

Vi tar gärna ett möte för att prata mer om era behov.